mer om Gran Canaria 2017

GRAN CANARIA 2017. Den absolut värsta och bästa tiden i mitt liv. Verkligen.

Jag och Mathilda var där och gjorde våran praktik under April månad. Alltså fyra veckor. Varken jag eller Mathilda hade varit hemifrån så länge tidigare, och ingen av oss är särskild bra på engelska. Haha, fan vad jag älskar oss. Ni vet "äsch det löser sig", "skitsam vi gör det" "komigen det blir kul", detta finns överallt i oss. Och jag älskar det.

Hur som helst. När vi kom till hotellet där vi skulle praktisera, mitt på natten, det var kolsvart. Vi hade förväntat oss ett hotellrum med as stor spegel på toaletten, vita lakan och hotellfrukost varje morgon. Men icke. Vi följde efter receptionisten, gick ut i bakdörr från hotellets typ källare. Vi kom ut i gränd, och vi såg ingenting då det var kolsvart. Vi gick och gick med våra resväskor, det kändes som att vi aldrig kom fram. Men tillslut. Och alltså våran chock när vi låser upp dörren. DET VAR SÅ SUNKIGT. och ahha alltså vi bryter ihop. Hur fan skulle vi kunna bo där? Duschen var möglig. Det fanns två madrasser som låg på golvet och mycket mer än så fanns det inte. Jo, en ofungerande tv.

Det var så himla nära på att vi åkte hem redan första dagen. Men det blev som sagt mycket bättre. Vi fick våra kläder och fick börja jobba. Vilket var ett helvete men man tänkte inte så mycket. i jobbade 06-15 ungefär. Frukost och lunch, på ett all inclusive hotell. Och vad gjorde vi då? Man kan ju kanske tro att det skulle ta en evighet för mig att berätta vad vi gjorde en hel månad. MEN, vi gjorde exakt samma sak varje dag. Vi preppade för frukost, när gästerna kom så var det vi som stod ute i restaurangen och gjorde pannkakor, ägg och bacon. När frukosten var slut var det för oss att plocka ihop. Och börja preppa för lunch. När vi var klara med det fick vi själva gå och äta lunch, i ett typ personalrum och det var oftast skitäckligt och as mycket folk. Efter våran halvtimmas rast så var det för oss att stå ute i restaurangen och göra all pasta och pizza. Och jag kan inte förklara med ord hur varmt det var att stå där. Vi fick inte dricka vatten, knappt fråga om hjälp och alltså allt som vi gjorde det var ju saker som ALLA vill ha hela tiden. Ni vet själva när ni är utomlands, hur lång kön är där pannkakorna är, eller pizzan. Åh jösses.

Klockan tre var det vi som sprang till vårat rum bytte om till bikini, sprang ner till stranden och sov typ tre timmar. Sedan upp till rummet igen, på med träningskläder och träna. Såhär såg våra dagar ut i en månads tid. När vi var lediga tog vi aningen bussen till Mogan eller Amadores. Solade och bara var. Jag måste säga att jag är så stolt över att vi stannade, trots paniken vi hade första veckan. Men detta är så himla nyttigt. Och det finns så många minnen där ifrån som man idag skrattar så åt, trots att där och då var det förjävligt.

Dessutom är jag så himla glad över att det var du och jag som gjorde detta. Att det är vi som har dessa minnena tillsammans , för det finns inte en enda själ i världen som slår dig. Det finns ingen som jag har så extremt jävla roligt med, som jag har med dig. Det vet du också, för det märkte vi redan vid 7 års ålder, att man skrattar inte såhär med någon annan. Dig älskar jag!!


Här är det lite klipp från min Iphone, som jag har satt ihop. Skitdålig kvalite, men tänkte det kunde vara lite skoj.

Gillar

Kommentarer