stressar ihjäl mig

Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva mer än att jag stressar ihjäl mig. Jobbar ständigt. Och det känns som att jag har oändligt långa att göra listor. Hinner inte med det jag vill göra. Jag hinner knappt med mina måsten, och det gör mig ännu mera stressad. Allt som jag gör, måste jag göra så fort som möjligt. Jag slänger i mig maten, maten som jag inte ens tycker om och maten som jag i vanliga fall aldrig skulle äta. Jag är till och med stressad när jag kissar. För hallå det är tid??

Jag vet inte om det är känslan av att jag har slösat bort ca tre år på någonting som inte finns kvar. Eller om det är att jag har cphöga krav på mig själv eller vad det är. Men stressad är jag. Är kanske inte skit konstigt egentligen när jag har tre jobb plus att jag pluggar. Samtidigt som jag vill vara med över allt, göra det som alla andra gör.

Jag sover dessutom på tok för lite. Vilket gör att jag knäpper energi i takt med klockan ungefär för att överleva. Det är så många gånger som jag måste stanna upp, och bara andas. Tio djupa andetag. Och tänk att det är först då man inser att det är någonting som inte står rätt till. För man skakar, och man inser att helvete jag kommer inte hinna idag heller.

Jag gillar ju att ha många bollar i luften, så jag vet att jag kommer fixa detta. Jag kommer hitta en rutin som fungerar. Och när jag har gjort det så kommer det vara bra. Men jag måste hitta tid till träningen. Träningen är för mig terapi, och det är det som får mig att lugna ner mig. Andas. Tänka. Bara vara. Träningen är det som kommer göra att jag överlever. Och ingenting är bättre än att sätta på sig löparskorna, trycka play och bara springa. Så fort som det bara går, och lämna varje steg bakom sig. Det är så jävla fint.

  • WORDS

Gillar

Kommentarer