18.06.13

Jag medger. Hänger inte med i bloggandet. Här kommer ett stycke bilder ifrån i onsdags. Jag och Louise for ut på roadtrip, efter att jag slutade jobbet. Vi beställde sushi take away och åt på en klippa vid Vänern. Åkte på grusvägar som vi inte åkt förut. Sjöng Håkans visor och pratade livet ur alla möjliga vinklar. För det är sådana vi är, vi två. Vi båda har så förbaskat svårt för att inte uppskatta det där lilla, det där vi vi har här och nu. Där där som så många tar för givet. Och vi är så bra på att säga det, att prata om det. Vi får liksom inte nog. Och jag tror minsann att jag kan spendera resten av mitt liv mitt ute i ingenstans med dig lojsan.

Senare på kvällen. Hamnade vi båda i chock. Spenderade närmare fyra timmar i telefonsamtal. Vi träffade på en påkörd katt som låg mitt i vägen . Som någon lämnat. Och jag blir så arg. Så förbaskat jävla arg. Där stod vi. Polisen är ett fucking skämt den där kvällen, och vadå hallå hur gör man. Vi hamnade tillslut på ett djursjukhus där pissen fick somna in. Och det gör så ont. Att ha suttit med den katten i famnen så länge, med så stora förhoppningar för man törs inte tänka på något annat. Och helt plötsligt är det bara över. Bara sådär. Man känner sig så maktlös.

Och sedan till den idioten som åkte därifrån, och till alla de andra idioterna som bara åker förbi? Snälla någon. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - människan är ta mig fan det värsta djuret jag vet.

  • LIFE

Gillar

Kommentarer